Det 49:e G7-toppmötet var av särskild betydelse av flera skäl. Temat för årets möte var
var kärnvapennedrustning och icke-spridning, där G7-ledarna gick fram och
bekräfta sitt engagemang för en "värld utan kärnvapen".

Det som dock skapade rubriker var att platsen för det tre dagar långa toppmötet tillkännagavs som platsen för världens första kärnvapenattack någonsin - Hiroshima. Bara detta är en tillräckligt stark påminnelse om konsekvenserna av ett kärnvapenkrig, med tanke på den pågående konflikten mellan Ryssland och Ukraina, som nu är inne på sin 508:e dag (1 år och 3 månader, sedan februari 2022).

Vid toppmötet deltog Fumio Kishida, Japans premiärminister, Giorgia Meloni, Italiens premiärminister, Justin Trudeau, Kanadas premiärminister, Rishi Sunak, Storbritanniens premiärminister, Joseph R. Biden Jr., USA:s president, Emmanuel Macron, Frankrikes president, Olaf Scholz, Tysklands förbundskansler, Charles Michel, Europeiska rådets ordförande, och Ursula von der Leyen, Europeiska kommissionens ordförande.

På toppmötets sista dag var Ukrainas president Volodymyr Zelensky överraskande men välbehövligt närvarande. Zelenskys närvaro välkomnades med öppna armar och sände ut ett tydligt budskap om G7-medlemmarnas vilja att stödja länder som antingen är under attack eller står inför ett konstant hot om attack, som Ukraina. Detta är verkligen en viktig utveckling med tanke på att USA, Nato eller till och med Japan inte har någon formell allians med den östeuropeiska nationen.

Även om det fanns flera ämnen och frågor att diskutera, allt från ekonomiska till politiska frågor, men
De som stod i centrum var: den ryska invasionen av Ukraina och den växande kinesiska
i det omtvistade Sydkinesiska havet, över det självstyrande Taiwan och Pekings nyligen genomförda
avslöjade inhemska störningar i Europa och Asien.

Ställningstagande mot konflikten mellan Ryssland och Ukraina

Ledarna lovade att stå enade mot det "olagliga, omotiverade och oprovocerade" aggressionskriget mot Ukraina. I en styrkedemonstration till förmån för den östeuropeiska nationen har G7-länderna i ett gemensamt uttalande hållit fast vid en fast hållning och lovat att införa fler sanktioner mot Ryssland. I uttalandet står det att länderna "inför ytterligare sanktioner och åtgärder för att öka kostnaderna för Ryssland och för dem som stödjer dess krigsinsatser".

"Vi bygger också på de framgångsrika insatserna för att se till att Ryssland inte längre kan använda energitillgången som ett vapen mot oss och mot världen", heter det i uttalandet. Beslutet fattades inte bara mot bakgrund av Rysslands agerande i Ukraina utan även mot bakgrund av Moskvas destabiliserande verksamhet i andra länder som sträcker sig från cyberattacker, frågor om mänskliga rättigheter och desinformationskampanjer.

När toppmötet närmade sig sitt slut betonade Japans premiärminister Kishida, värd för G7, att säkerheten i Europa och Indo-Stillahavsområdet faktiskt är odelbar, och nämnde också med stor oro att om inga åtgärder vidtas nu kan "Ukraina i dag vara Östasien i morgon".

Ekonomisk syn på Kina och dess intensifierade militariseringsverksamhet

Länderna nämnde att de skulle "minska riskerna" för förbindelserna med Peking. Ordet i sig, i ren ekonomisk mening, innebär att företag flyttar bort från regioner som anses vara riskfyllda när det gäller den avkastning som kan genereras. När det gäller Kina kan riskminskningen emellertid också uppfattas som ett steg för att minska beroendet av Peking, främst när det gäller leverans av material eller som marknad för färdiga varor, för att minska potentiella risker för handeln och störningar i leveranskedjorna.

Förutom denna ekonomiska fråga fick Peking också en kraftig motreaktion på sin hållning till Ryssland och sina avsikter gentemot Taiwan. G7-ledarna offentliggjorde också en kommuniké där de varnade Peking för dess intensifierade "militariseringsaktiviteter" i Indo-Stillahavsregionen. Detta tros vara resultatet av diskussioner som hölls för att belysa de viktigaste problemen och de framtida konsekvenserna av ökad militarisering i Öst- och Sydkinesiska havet, samt problem med mänskliga rättigheter i Xinjiang och Tibet.

En annan faktor som bidrog till att den ovannämnda kommunikén offentliggjordes kan vara frågan om inrikespolitisk inblandning i flera länder i Europa och Stillahavsområdet. Detta med tanke på inrättandet av kinesiska "utomeuropeiska polisstationer". Efter toppmötet kallade Storbritanniens premiärminister Rishi Sunak också Kina för "vår tids största utmaning för den globala säkerheten och välfärden".

Peking tog inte lätt på detta och anklagade genast G7-länderna för att ha gått samman för att "smutskasta och angripa" Kina. Peking hänvisade till toppmötet som ett "anti-Kina-toppmöte" och kallade till sig Japans sändebud och skällde ut Storbritannien redan dagen därpå som ett brinnande svar på uttalandena i Hiroshima.

Sammanfattningsvis var det ganska tydligt att nationerna är eniga om att motverka flera frågor, såväl ekonomiska som geopolitiska, men det återstår att se om deras enighet kommer att resultera i en balans mellan att söka samarbete i de ovannämnda frågorna och att slå tillbaka mot olaglig självbejakande hållning eller om det helt enkelt kommer att reduceras till en formell diskussion utan någon handlingsplan i sikte för den kommande mandatperioden.

Följ och gilla oss: