Det 49:e G7-toppmötet var av särskild betydelse av flera skäl. Temat för årets möte var
var kärnvapennedrustning och icke-spridning, med G7-ledarna som trädde fram och
och bekräftade sitt åtagande för en "värld utan kärnvapen".

Den anledning som skapade rubriker var dock att när platsen för det tre dagar långa toppmötet tillkännagavs var det platsen för världens första kärnvapenattack någonsin - Hiroshima. Bara detta är en tillräckligt stark påminnelse om konsekvenserna av ett kärnvapenkrig, med tanke på den pågående konflikten mellan Ryssland och Ukraina, som nu har gått in på sin 508:e dag (1 år och 3 månader, sedan februari 2022).

Vid toppmötet deltog Japans premiärminister Fumio Kishida, Italiens premiärminister Giorgia Meloni, Kanadas premiärminister Justin Trudeau, Storbritanniens premiärminister Rishi Sunak, USA:s president Joseph R. Biden Jr, Frankrikes president Emmanuel Macron, Tysklands förbundskansler Olaf Scholz, Europeiska rådets ordförande Charles Michel och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

På toppmötets avslutande dag var Volodymyr Zelensky, Ukrainas president, överraskande men välbehövlig. Zelenskys närvaro välkomnades med öppna armar och sände ut ett tydligt budskap om G7-medlemmarnas vilja att stödja länder som antingen är under attack eller står inför ett ständigt hot om en sådan, som Ukraina. Detta är verkligen en viktig utveckling med tanke på att USA, Nato eller ens Japan för den delen inte har någon formell allians med den östeuropeiska nationen.

Även om det fanns flera ämnen och frågor att diskutera, allt från ekonomiska till politiska, men
de som stod i centrum var: den ryska invasionen av Ukraina och den växande kinesiska
i den omstridda Sydkinesiska sjön, över det självstyrande Taiwan och Pekings nyligen genomförda
avtäckt inhemsk störningsverksamhet i Europa och Asien.

Ställningstagande mot konflikten mellan Ryssland och Ukraina

Ledarna lovade att stå enade mot det "olagliga, omotiverade och oprovocerade" angreppskriget mot Ukraina. I en styrkedemonstration för den östeuropeiska nationen intog G7-länderna i ett gemensamt uttalande en fast hållning och lovade att införa fler sanktioner mot Ryssland. I uttalandet står att läsa att länderna kommer att "införa ytterligare sanktioner och åtgärder för att öka kostnaderna för Ryssland och för dem som stöder dess krigsansträngningar".

"Vi bygger också vidare på framgångarna i våra ansträngningar för att säkerställa att Ryssland inte längre kan använda tillgången till energi som ett vapen mot oss och mot världen", heter det i uttalandet. Beslutet fattades inte bara mot bakgrund av Rysslands agerande i Ukraina, utan också med tanke på Moskvas destabiliserande aktiviteter i andra länder, som sträcker sig från cyberattacker, människorättsfrågor och desinformationskampanjer.

När toppmötet närmade sig sitt slut betonade Japans premiärminister Kishida, värd för G7, att säkerheten i Europa och Indo-Stillahavsområdet i själva verket är odelbar, och nämnde också med stor oro att om inga åtgärder vidtas nu så kan "Ukraina i dag vara Östasien i morgon".

Ekonomisk syn på Kina och dess intensifierade militariseringsaktiviteter

Nationerna nämnde "riskminimering" i relationerna med Peking. Ordet i sig, i ren ekonomisk mening, innebär att företag flyttar från regioner som anses riskfyllda när det gäller den avkastning som kan genereras. Men när det gäller Kina kan riskminimering också uppfattas som ett steg som tas för att minska beroendet av Peking, främst när det gäller materialförsörjning eller som marknad för färdiga varor, för att minska potentiella risker för handeln och störningar i leveranskedjorna.

Förutom detta ekonomiska ställningstagande fick Peking också en stark motreaktion på sin inställning till Ryssland och sina avsikter gentemot Taiwan. G7-ledarna publicerade också en kommuniké där man varnade Peking för att intensifiera "militariseringsaktiviteterna" i Indo-Stillahavsområdet. Detta tros vara resultatet av diskussioner som hölls för att belysa de viktigaste frågorna och de framtida konsekvenserna av ökad militarisering i Öst- och Sydkinesiska havet, samt frågor om mänskliga rättigheter i Xinjiang och Tibet.

En annan bidragande faktor till offentliggörandet av ovannämnda kommuniké kan vara frågan om inhemsk inblandning i flera europeiska länder och länder i Indiska oceanen och Stillahavsområdet. Detta med tanke på inrättandet av kinesiska "utomeuropeiska polisstationer". Efter toppmötet kallade Storbritanniens premiärminister Rishi Sunak också Kina för "den största utmaningen för global säkerhet och välstånd i vår tid".

Peking tog inte lätt på denna reaktion och anklagade omedelbart G7-länderna för att ha gått samman för att "smutskasta och angripa" Kina. Peking kallade toppmötet för ett "anti-kinesiskt" toppmöte, kallade till sig Japans sändebud och skällde ut Storbritannien redan nästa dag i ett häftigt svar på de uttalanden som gjordes i Hiroshima.

G7-toppmötet avslutades med att det stod ganska klart att länderna är enade om att motverka flera problem, såväl ekonomiska som geopolitiska, men det som återstår att se är om deras enighet kommer att leda till en balans mellan att söka samarbete i de ovannämnda frågorna och att motverka en olaglig självsäker hållning, eller om det helt enkelt kommer att reduceras till en formell diskussion utan någon handlingsplan i sikte för den kommande perioden.